den vassa sortens saknad

du har feber
och jag stirrar mest upp i taket
när du äter mig

du är så varm

och senare på kvällen
gråter jag

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0